Om detta skall vi jama idag. Kajsa är ju, som vi jamat om tidigare, en f d skyggis. Hon är faktiskt lite skygg fortfarande, när det gäller andra människor. Knackar det på dörren, går hon gärna undan, tills hon tycker att det låter någorlunda säkert igen osv. Men vägen till en skyggis hjärta kan nu detaljbeskrivas. (Det kan vara bra att veta för andra som försöker vinna skyggishjärtan.)
Det börjar på västkusten. Någon fångar räkor. Och sen tassar de därifrån till Hovslätt. Från Hovslätt tassar de vidare genom kommunen tills de hittar upp på vårt berg. De släpar sig uppför trapporna och knackar på vår dörr. Kajsa försvinner som ett skott in i sovrumet, men när hon hör att det är Icasnubben, så tassar hon ut igen och sätter sig och väntar artigt och belevat. Han har nämligen med sig RÄKORNA! De där från västkusten. Hon - Kajsa - är s s artig och belevad. Hon hoppar inte i kassen. Men hon vet vilken kasse de finns i. Och sen viftar hon "hej då" til Icasnubben och följer kassen ut i köket, ser till att den inte tassar iväg på dåligheter. När räkorna ligger i skålen, ja, då är det slut på tålamodet. Hon talar högljutt om vad hon tycker om söliga människor som behöver flera sekunder på sig för att få ner skålen på golvet.
Vad var det vi pratade om? Öhhh....Fånga räkor. Så var det! Fånga en räka. Var en icasnubbe!
nosgos å räkor
