"Jag, Sixten, the cat, har ålagt mig en omfattande, ja långtgående, tysnadsplikt. Så snart jag fått ett förtroende springer inte jag vidare till någon annan. Inte glappar jag eller småpratar alldagligt om vad man sagt. Inte ens kattvänner eller bekanta får veta. Det stannar. Här hos mig. Jag sover på saken och när jag vaknar har jag stuvat undan det som sagts så att jag är redo att lyssna igen, och igen. Lyhört. Inkännande. Jag tänker att det är just därför vi katter är så uppskattade och omtyckta. Vi lyssnar så bra! Så länge! Och eftersom vi kan behålla en hemlighet är vi också stort förtroende värda!"
Det där fick oss att tänka till lite extra. För, vad skulle människorna vara utan oss - vad händer med människor som inte har någon att vända sig till, när de har problem, är ledsna, upprörda, förvirrade eller kanske bara känner sig lite ensamma? För inte kan de lita helt och fullt på andra människor! Och inte kan de gå och bära på allt själva.
Vi läste, att på ett fängelse i USA, så hade de tagit hand om ett helt gäng katter från det lokala katthemmet. Katterna strövade fritt runt i fängelset, dygnet runt, utom på isoleringsavdelningen (där de har solida dörrar). Stämningen på fängelsen i USA är ofta väldigt våldsam, hård och kall. Men när katterna kom, så mjuknade även de hårdaste männen. Katterna hade alltid någon som klappade dem, de gick in och ut ur cellerna, fick lyssna till förtroenden i skydd av mörkret, hårda händer, blev mjuka när de fick smeka en varm och mjuk pälsklädd mage och hårda sinnen mjuknade när ett litet huvud lade sig tillrätta på deras axlar och spann dem till sömns.
Djur är det bästa som finns! Jag har en hund och en katt och min hund som är 13,5 är min bäste vän. Nu är han ju gammal så jag köpte en kisse för att jag inte skulle bli alldeles ensam den dagen han väljer att lämna mig. Det roliga är att katten har blivit precis som hunden, en riktig matte-gris!
SvaraRaderaHa det bra idag!
Det är synd om de människor som ännu inte förstått vilken oerhörd förmån det är att ha en katt hos sig.
SvaraRaderaHar hört om många som inte tänkt ha katt, men som blivit uppsökta av en, och sedan kan de inte tänka sig ett liv utan den katten. Vi är rena medicinen för många människor.
Det är synd om alla dem som ännu inte upptäckt vår kraft.
Inte konstigt att vi katter är så uppskattade av våra människor. Det märkliga är kanske istället att inte ännu fler har kissemissar? Kurr och burr.
SvaraRaderaHej Renée! Trevligt att "träffas"! Och vi håller naturligtvis med dig! Och hoppas att du får behålla din bäste vän många år till! Och den dagen då era vägar skiljs, åtminstone fysiskt, så är kissekatter alldeles väldans bra på att trösta! Vi tror dock inte att vänner skiljs åt "på riktigt". Även om man har väldigt små tassar, så lämnar man väldigt stora tassavtryck i hjärtat och där är man alltid tillsammans!
SvaraRaderaHa det gott! Buff, gos och gottis!
Maurice & Kajsa (och lillie)
Gustav - *nickar. De som blir adopterade av en katt är väldigt lyckligt lottade!!!
Findus, Isak och Rasmus - visst är det konstigt!! Och ännu konstigare är ju att det finns människor som inte bara inte vill ha katter, utan också behandlar dem de har illa. Ofattbart!! De skulle kanske besöka Sixten och snacka med honom lite för att ändra åsikt...
nosgos, buff och gottisar
Maurice & Kajsa
Visst är vi missar bra lyssnare och tasshealare :)
SvaraRaderaFattar inte heller hur 2-benta kan behandla missar och andra djur illa ??!!
Mina 2-benta är för det mesta glada över att det var jag som följde med dom hem från min uppfödare.
Men husse kan bli lite kinkig om jag röjer runt för mycket i hans stora Monstera :)
Som matte håller med dig och Sixten! Matte har till och med skrivit ett inlägg där hon säger att jag är en mycket bättre lyssnare än hennes särbo. Tassa in här om ni har tid:
SvaraRaderahttp://gunillaofrasse.allas.se/battre-lyssnare-an-sarbon/
Matte säger att alla borde ha en katt, för vi får folk att må bra i både kropp och knopp :-)
Tassklappar